Idag har jag varit världens stoltaste mamma.
Förutom det moln av barndamm man svävar på varje dag så har den här dagen varit alldeles speciell. Ungarna på dagis hade annordnat föräldrafika idag. Självklart hade jag förträngt det. Eller kanske visste jag inte om det? Hur som helst blev jag påminnd av det i morse när jag kom till dagis. Fröken berättade att barnen skulle uppträda för oss föräldrar som kom. Åh, så mysigt tänkte jag. Men jag förväntade mig inte att Kevin skulle sjunga för mig då jag märkt hur blyg han var för föräldrarna till Luciauppträdandet.

I morse ringde jag min pappa som fick göra mig sällskap till dagis. Det känns så otroligt tråkigt när ingen förutom jag och de andra barnens föräldrar får uppleva allt vackert som mitt underverk gör. Därför fick min pappa följa med också. Mest som gäst till Kevin.

Och gissa vad?
Dom hade eget solouppträdande alla barnen där dom fick stå på en scen. Fröken frågade:
"Vem vill börja sjunga sin låt?"
Och Kevin är först i gruppen med att lyfta sin arm i luften så han var den allra första av barnen att sjunga. Klumpen kom i magen, den där stolthetsklumpen ni vet?

Jag fick tvinga mig själv att le hela tiden för att inte bryta ihop och storböla när mitt lilla charmtroll stod längst fram på "scenen" och sjöng blinka lilla stjärna. Den vackraste blinkande lilla stjärnan så klart! För närmare 40 personer sjöng han sin sång. Åh gud va jag önskat att jag haft min kamera med mig.


Liten blir stor.