Jag kom hem skaplig tid idag. Runt ... eh... halv fyra kanske? Jag slutade jobbet runt två, så det var ju skapligt snabbt med tanke på att Kevin går på dagis på andra sidan stan. På jobbet lyckades jag självklart bränna mig så pass på en ugn att jag höll på att skrika rakt ut. Aj som fan va ont det gjorde. Jag totalignorerade smärtan fram tills dess att jag slutade vilket var tre timmar senare. Då bröt jag näst intill ut i gråt - och det svider fortfarande som satan. Sicken tur man har ibland alltså.

När jag hämtade Kevin så var han lagom gnällig. Han ville absolut inte gå hem. Dom hade mysigt utomhusmellis när jag kom och självklart var jag tvungen att dra bort honom från cyklarna och leksakerna när vi skulle gå. När vi väl stod ute vid bussen så skulle han springa vidare och inte alls stanna på den busshållsplatsen. Jag sprang efter och tog gång på gång tillbaka honom till samma busshållsplats. När han väl stannade så kissade han självklart på sig, endast pyttelite tack och lov.

När vi gick på bussen så skulle han sitta på sätet längst fram och där däckade han. Bussen fylldes snabbt med folk och tillslut när alldeles för många äldre kom på bussen så var jag tvungen att sätta mig med Kevin i knät. Självklart så kissade han på sig när han låg och sov i mitt knä. Självklart så såg det ut som även jag hade kissat på mig. När vi var nere med bussen vid stationen så kom det på en halt man. Jag kunde inte förmå mig själv att sitta kvar utan gav upp min plats i bussen för att leta upp en ny. Där bar jag Kevin - nerkissad och mina vita leggins som även dom var pissgula. Folk stirrade, tro mig.

Men som sagt. Vad bryr jag mig om det. Jag är mamma och bryr mig ärligt talat inte om Kevin råkar kissa på sig i mitt knä, shit happends liksom! För några timmar sedan kom vi upp ur badet, doftar blommor och allt annat än kiss. Thank god!