Smiter iväg.
Jag måste snart smita ifrån Kevin nu när han ändå sitter och tittar på film i sitt rum. Jag måste springa ner till skotten för att köpa kontantkort till min mobil. Det är den enda nackdelen med att ha kontantkort. Jag måste dels ha pengar på mobilen för att mitt arbete ska fungera. Inga pengar innebär inte lika stora jobbchanser. Och jag behöver varje jobbchans jag kan få. På torsdag måste jag dock ta ledigt från jobbet. Kevin ska dels på sitt läkarbesök. Jag kanske inte har berättat om det?
Kevin har nämligen, sedan i november / december haft jättesvullna halsmandlar och för min del ser det ut som dom kommer få operera och avlägsna halsmandlarna helt. Vissa dagar klagar han över sitt halsont, men många gånger så märker han inte av dom. Kanske är det så att han har vant sig? Jag menar, vi vuxna är ju medvetna om när vi har ont. Men barnen kanske vänjer sig med smärtan?
Å andra sidan så är jag ingen läkare och känner inte att jag har rätt att göra en bedömning själv. Men på torsdag som sagt - då har vi läkartid och innan dess så tycks det vara så att jag måste ställa in Kevin på att han ska dit. Efter hans inskrivning på SÖS så har han blivit jätterädd för läkare och sköterskor. Dom gjorde ju övervåld på honom. Mest för att det var nödvändigt. Han åt och drack som sagt inte som han borde göra när han hade feber. Och med tanke på att jag inte fått någon hjälp på vårdmottagningarna, varken här eller i Handen så var han extremt uttorkad.
Sen måste jag ha lägenhetsvakt här på torsdag när jag är på sjukhuset. Min lägenhet ska besökas av vår hyresvärd då han ska stoppa in något ekonomisk vattengrej i kranar och i duschen. Vi får se hur det går med den saken. Min pappa får väl sitta här och kolla på tv:n i värsta fall. Det är så typiskt att allt ska hända på samma dag bara.
Nej. Nu ska jag försöka smita iväg. Ska bara poppa några popcorn till Kevin först!
Hur fan kan du lämna din son ensam och gå iväg?! Helt jävla stört!!!
Okej... förklara för mig vad skillnaden är:
- Att lämna ett barn vid en lekpark och GÅ hem (vilket många föräldrar gör med sina fyra/femåriga barn)
- Att lämna dom hemma och GÅ bort (Som i mitt fall till en butik som ligger tjugofem meter ifrån våran lägenhet. Eller till tvättstugan som ligger tio, femton meter här ifrån)
Jag frågar Kevin vad han vill och han svarar att han vill vara hemma. Så...
Vad är skillnaden?
Finns ingen skillnad. Man lämnar inte så små barn ensamma oavsett om det är i parken eller hemma. Oansvarigt!
Du kan inte vara speciellt rädd om ditt barn om du anser att man kan lämna ett så litet barn ensam!
Självklart är jag rädd om honom. Jag har ingenting i världen som jag är lika rädd om som honom. Men som sagt, han får vara ensam hemma när ja slänger in tvätten i tvättstugan och det är hälften av vägen till affären och då blir jag borta i femton minuter i sträck. Detta har jag gjort sedan Kevin var tre och han är van vid att vara ensam kortare stunder. Han har aldrig klagat och han blir stolt varje gång som jag kommer hem och påpekar att han varit duktig.
Jag tror att det är nyttigt för ett barn att vara hemma korta stunder själv trots att dom är små. Jag minns att jag gallskrek så fort mina föräldrar var ute med sopporna eller uppe i tvättstugan när jag var liten. Jag vill inte att Kevin ska bli lika otrygg som jag var. Därför lär jag honom. Och det har ingenting att göra med att jag är oansvarig förälder. Det är mitt uppfostringssätt.
Och oftast handlar det inte om många minuter alls. Som besöket i affären;
JAG SPRINGER FRAM OCH TILLBAKA. Det tar precis lika lång tid som när jag går ut med sopporna (nej kevin är inte med mig då heller) och råkar träffa en granne som jag småpratar med innan jag går in till Kevin.
Som sagt, han dör inte utan finner trygghet i det.