Kevin blev helt frälst igår när jag satte igång våran dammiga gamla VHS spelare. Jag tvingade honom att se på Lejonkungen med mig - mest för att ha någon att skylla på. Men det enda jag hörde från hans sida var suck och stön samt; "Mamma, måste vi se på den här? Jag vill se Pinocchio."
För att få tillbaka hans intresse till filmen så viskade jag,
"Åh, snart händer det någonting... kolla! Där kom Timon och Pumba, åh! Kolla, kolla!"
Han fortsatte titta, dock inte lika enusiastiskt som jag. Jag var helt inne i filmen och sjöng som förtrollad till sångerna.

Nej, Kevins favoritfilm visade sig vara Pinocchio som sagt. Den går före allt just nu. Toy Story och Lejonkungen är bra att ha filmer medan Pinoccio är fantastisk i hans värld. Jag å andra sidan har aldrig riktigt gillat Pinocchio, varför vet jag inte. Men den kom aldrig högt upp på min lista bland favoritfilmer som liten. Tack och lov så är vi alla inte lika dana vilket är skönt.

För en gångs skull gillar Kevin sitt rum nu när min säng är placerad där inne och när TV:n är igång. Han som annars aldrig brukar vistas där inne finner helt plötsligt trygghet i att vara där...

Ja tack och lov