Det finns få bloggar som berör en så pass att man blir tvungen att gång på gång klicka sig in för att se fortsättningen. Fortsättningen på Madickens liv? Fortsättningen på hur hon berättar hur dåligt hon mått? Fortsättningen på hur hon puschar andra att inte få så sora ärr som hon fått? Jag vet inte vad det är som berör mig så pass. Egentligen mår jag dåligt själv när jag besöker hennes blogg. Dåligt över att veta att detta beteende drabbar 5-7 procent av alla ungdomar. Det är inte så värst stora siffror. Men i regel är det några tjejer i varje stad. Några tjejer i varje stad mår så dåligt som Madicken beskriver det i sin blogg. (Killar också givetvis)

Madicken har inte bara ärren prydda på insidan. Hennes osynliga ärr har blivit synliga för allmänheten där vem som helst kan kommentera, rynka näsan och spy ut galla på vad dom egentligen tycker om hennes stil. Det är ingen stil Madicken går runt och tvingas bära på. Det är en livsstil. En stil är hur man klär sig. En livsstil är hur man mår, hur man klarar upp saker i sitt liv och hur man går vidare. Många klarar inte av sin livsstil och kvävs av ångest, minnen och saker som sker för stunden.

Madicken predikar inte om att folk ska bli som henne. Hon gör motsatsen. Hon berättar om hur mycket hon skämms över sina ärr, men att hon insett att dom kommer finnas kvar föralltid och att folk på olika sätt kommer dömma henne varesig hon vill det eller inte. Vanliga människor förstår att det är någonting som inte stått rätt till i hennes liv alla gånger, men andra - fördomsfulla människor ser igenom det och påstår att hon är äcklig och att det hon gjort är för att få uppmärksamhet.

Uppmärksamhet för vad? Inte gjorde hon det för våran skull? Inte gjorde hon det för att ha någonting att blogga om? Inte gjorde hon det för att hon mådde bra?

Jag är trött på att tjejen som öppnar upp sig för sverige och för bloggvärlden behöver stå ut med folks fördomar. Vi lever på 2000-talet. Vi förvånas inte över när en kvinna föder åtta barn, eller när en man blir närmare tre meter lång, eller när kvinnan ångrar sitt beslut om att behålla åtta barn. Oväntat - tänker vi och fortsätter med vår vardag. Men när Madicken syns, och när hennes åsikter, tips och livsstil berättas om. Då minsann. Då reagerar vi. Samma sak gäller när man skaffar barn som ung - är för tjock eller för smal - är för finnig eller för fin. Avundsjuka tror jag allting grundas på.

Madicken är som vilken tjej som helst, det är bara vi i lilla landet lagom som måste förstå att alla inte är som oss.