Liz och hennes son kom över för en liten stund sen. Grabbarna busade och hade kul till en början, kollade på film, spelade dataspel, hade krig med pang-pangpistolerna. Men tillslut blev det för mycket för båda och dom irriterade sig på de minsta lilla. Kriget gick över i världskrig och slagsmål, trots och satyg. Tillslut insåg vi att dom inte kunde vistas i samma rum och Liz och hennes son fick ta bussen hemåt. Det är så utmattande när ungarna inte vill komma överrens, även fast man försöker aktivera dom med annat.

Även Robin och hans flickvän kom över idag för att hämta upp Nintendot som har stått i mitt förråd i hundratjugotusen år. Så nu har jag äntligen blivit av med det. Hallefuckinglujah. Det är bättre att det kommer till användning än att det står och förmultnar i ett förråd i evigheter. Kevin har som sagt inget intresse av spelet utan anser att X-box och Wii är mycket roligare. Det tycker visserligen jag också, så länge jag slipper ha det själv ståendes här hemma.

Nu är det helt plötsligt tyst här hemma igen. Kevin sitter och äter en sen lunch alternativt en jättetidig middag. Vi kommer säkert bara behöva äta lite kvällsmat ikväll innan vi ska somna. Men annars ser den här dagen ut att bli rellativt lugn. Skönt. Med tanke på att gårdagen var som den var... och med tanke på att jag har stört mycket kläder att ta hand om så känns det bra på något sätt att avsluta eftermiddagen och kvällen själv.