Dagen efter, dagen före.

Kevin väckte mig runt halv åtta... eller om det var bilarna, fåglarna och solen som gjorde det kanske. Hur som helst - jag orkade inte ligga i sängen och dra mig vidare länge utan lät mig själv släpas upp i brist på annat. Jag och Kevin hoppade ner i ett bad. Jag hade nämligen förfrusit oss när jag somnade igår och inte stängt sovrumsfönstret. Herregud. Det är ju näst intill minusgrader på nätterna och när man sover så upptäcker man uppenbarligen inte problemet - förrän det är för sent och både fingrar och fötter, hals och näsan har blivit utsatt. Kevin ser dock ut att ha klarat sig utan större skador.

Med andra ord så kan man dra en paralell till att jag somnade så fort jag la huvudet på kudden. Visserligen vaknade jag några gånger i natt av att jag fick SMS från höger och vänster. Liz, puss på dig med.

Jag måste ha sett fel när jag kollade mina pengar på fyllan. Jag såg det som att jag hade tjugotvå kronor kvar på min mobil - om jag hade haft det så hade det räckt tills på tisdag i alla fall. Nu hade jag två kronor och två öre. Hah. Så ett SMS räckte för att jag skulle bli av med alla mina pengar och inte ha möjlighet att skicka fler, sorry.

Kevin sitter och tittar på barnprogrammen nu. Han lär sig hur man spikar.

"Mamma, jag vill också spika. Kan jag få spika en spik i väggen?"

"Ja, herregud. Spika lite här och var" svarar jag ironiskt.

"Okej!" säger Kevin, redo att hämta hammaren.

"Neeeee-eeee-eeeeej" är det enda jag får fram.

Jag får nog ta och lära min son vad ironi är innan jag kommer med ett sånt erbjudande.