Kevin och jag är hemma nu, visserligen sedan några timmar tillbaka, trots att det inte riktigt känns som det. Jag är helt död. Helt slut. Helt off. Det började med att Kevin och jag skulle upp mot mormor och morfar för att lämna in Kevins regnkläder för tvättning. Mamma kör det snabbt i tvättmaskinen när hon är hemma idag - och det ville hon som sagt så gärna göra också och för mig underlättar det ju.

När vi lämnat in kläderna så ville han cykla ner till bussen. Okej, tänkte jag. Inga problem där inte. Cykeln är ju så liten så den kommer lätt på bussen. Sen kom det jobbiga. Herregud unge. Han skulle sitta långt bak - långt fram - i mitten och på cykeln. Han skulle sitta här och där och ingenstans. Tillslut blev jag så frustrerad att jag placerade honom mellan mig och cykeln mellan ett säte. Han slogs, skrek och var allmänt piss off.

Sen kom vi till centrum och han börjar plocka av sig alla overalls-kläder. Fine by me - bara han trivs. Och bussen var jävligt varm så jag klandrar honom i regel inte för att han ville ta av sig massa. Jag upptäckte att han hade kissat på sig och tvingade honom att gå upp och hem direkt innan vi gjorde något annat.
"Men mamma, jag vill cykla. Men mamma, jag vill inte gå hem. Men mamma, jag vill inte att du äter något. Men jag är inte hungrig. Men jag vill inte."

Herregud. Jag orkar verkligen inte idag. Vi kom av bussen. Han grät och var förtvivlad. Jag bar en cykel i ena handen, i andra handen hade jag overallskläderna och dunjackan tillsammans med en mössa och en knallrosa hjälm.

Han vägrade gå in genom porten utan satte sig utanför på trappen och tjurade. Jag struntade i honom, ignorerade och gick in. Han grät, tjöt och ljuda. Tillslut stod jag inte ut längre och tog upp honom, tvingade in honom i lägenheten och fortfarande så var han helt ursinnig över att jag tvingat ta in honom för att byta kläder  och äta lite mellis.

Tillslut lugnade han ner sig och somnade i min famn. Nej, ni kan väl aldrig tro att han va trött va? Hah.
Nu är han pigg och glad igen, men jag får räkna med att tvinga ner honom i säng för att sova runt åtta senast ikväll. Annars börjar den onda cirkeln om.