Jag har jättelite kvar att göra här i vardagsrummet nu. Måste jag påpeka att jag har jättelite energi kvar tillråga på allt? Det känns som att man plockar och pillar för att tillslut få mängder av saker att göra. Ni vet, det lilla man samlar i hörnen blir tillslut till berg. Och så mycket som jag har valt att slänga ner i soppsäckar för att aldrig mer i mitt liv se, så mycket har jag nog aldrig slängt tidigare.

Jag har sju, kanske nio plastpåsar som väntar på att tas ut till soppinkasten. Jag har miljoner saker nerpackade, vissa av sakerna fick plats i dammsugarmunstycket och försvann den vägen. Andra har jag pressat ner till det yttersta i ICA -kassar. Men möbleringen är avklarad vilket var mitt A och O för idag. Och snart är även mitt vardagsrum klart. Bara småsaker jag måste pyssla med innan jag kan klappa mig själv på axeln och påpeka hur duktig jag var. Och gud - herregud, vi har hela hallen  och köket kvar innan jag ens kan glädjas över min fint städade lägenhet.

Just nu känns det som att jag aldrig kommer bli klar. Mina kläder som bör vikas in i garderoberna snyggt och prydligt kommer jag i ren panik och ångest bara trycka in i min allt för fulla garderob och innan allt faller ut över mig så kommer jag stänga igen den och andas ut i en djup suck. En sak mindre att göra då.

I köket har jag egentligen inte så mycket att göra. Lite disk som måste undan. Men annars ser det ganska bra ut. Okej, dammsugningen också för att fullfölja städningen fullt ut. Plus att jag måste laga mat, och framför allt komma på vadfan jag ska laga.

Som sagt, min dag kommer aldrig ta slut...