Jag har tänkt på en sak.
Det här med att välja skolor till barnen. Eller i mitt fall så blir det min son. Jo - här är mina synpunkter till att välja skola (då tiden går så jävla fort så är det väl dags redan nu att tänka till). Vi här i nynäshamn har tre större grundskolor. Alla skolor har årskurser från lekis (alltså sexårsverksamheten) till högstadiet. Alltså. Vi som får barnen placerade på någon av dessa skolor kan känna en viss trygghet i att dom slipper byta skola.

Hur som helst. Vad jag vill komma fram till är att en skola har ett jättebra rykte gällandes betyg. Alla föräldrar försöker därför automatiskt att få in sina barn på den skolan, men väldigt få blir placerade på den. Anledningen till detta är att man bör bo innom en vis ram. Exempelvis jag och Kevin bor alldeles för långt söderut för att få tillgång till den skolan. En annan sak kan vara att barnen som redan är placerade på skolan och som har syskon automatiskt för in sina syskon på skolan innan alla andra har en chans att få plats - detta ser jag som något jättebra. Jag menar, klart att barnen ska få känna sig trygga(re) med en äldre bror eller syster närvarande.

Och det jag vill komma till är att jag egentligen anser att det kvittar vilken skola man väljer att sätta upp sina barn på. Anledningen till att jag anser så är att jag i första hand anser att det är föräldern som har huvudsakliga ansvaret under barnens skolgång. Det spelar liksom ingen roll hur mycket en lärare tjatar och gnatar på en elev, även föräldrarna måste visa sitt intresse i att ha sin son/dotter i skolan.

Jag har som sagt lärt Kevin ganska mycket redan nu. Anledningen till detta är att jag skulle vilja att han börjar i sexårs redan vid femårsålder. Jag anser att min son är så pass smart att han skulle kunna klara av det. Han kan stava. Han kan  hela alfabetet både muntligt och skriftligt och han kan plussa upp till tio, räkna framlänges och baklänges. Han kan lite av gångertabellen och kan läsa enklare ord. Därför ska jag själv försöka undervisa honom fram tills dess att han kommer in i skolan. Det är som sagt nu när dom är mellan tre och sex som dom lär sig mer än någonsin. Varför inte underhålla dom och visa själv att man är intresserad.

Därför anser jag att det inte har med skolan att göra. Inte statistiken angående betygen. Inte huruvida eleven är smart eller dum. Det handlar i huvudsak om föräldern. Att visa ett intresse och att uppmuntra barnet gör nog allt mycket lättare och skolåren blir mycket roligare!