Jag var inne på facebook större delen av dagen igår och hittade ett citat från en låt som en kompis hade som status. Det stod:

"What would you do if your son was at home, crying all alone on the bedroomflor, cu'z he's hungry and thee only way to feed him is to sleep with a man for a little bit of money, and his daddy's gone somewhere smokin' rock now, in and out of lock downI aint gotta job now, so for you this is just a good time but for me this is what I call life."

Ja, det är ju ingen tvekan om saken att låten har blivit en av mina favoriter då jag lyssnat på den dag och natt sedan igår. Men jag kan ändå inte låta bli att lyssna på budskapet i låten med tanke på att jag har en son - och vad skulle man egentligen göra? Nu är förhållandet mellan Sverige och USA väldigt olika. Jag vet inte vad dom får för bidrag, men vi har alltid någon att vända oss till för att slippa dessa problem. Men trots detta så känner jag personligen till folk som håller på att sälja sig själva och deras "tjänster" - kvinnor med barn, och kvinnor utan. Frågar du mig så är det sjukt, helt sinnes att hålla på som dem gör. Vem vet vilken man dom tar hem? Och vem vet vad han kan orsaka för smärta? Om inte fysisk så finns det alltid psykisk smärta som sätter sig lika hårt. 
 

What would you do?
Get up on my feet and let go of every excuse.


 

Jag skulle aldrig utsätta mig själv för någonting som jag inte vill att mitt barn ska utsättas för.
"So for you, this is just a good time - but for her, that is what she calls life."

What would you do if there was no sun up in the sky?