Idag lagade jag mat. Eller lagade mat och lagade mat? Jag var minuter från att bränna ner mitt kök! Och när jag trodde att det inte kunde bli så mycket värre så blev det de i alla fall!

Det började med att jag skulle värma på lite käk i en kastrull. Jag hälde i  lite olja och gick i från (någon minut) för att låta plattan bli varm. Jag satte mig ned på golvet för att puzzla ihop Kevins Petsson och Findus Puzzel som han påbörjat. Jag är så inne i mitt puzzlande att jag totalt glömmer bort min olja som står på plattan, på högsta värme också för den delen. Tjugo minuter går och jag har några få bitar kvar. (100 bitar tar som sagt ett tag att lägga!) Jag känner en stark doft i lägenheten som verkligen sticker i min näsa och vänder mig om och ser en dimma i köket, dimma av rök. Rusar dit och drar snabbt av den brännda kastrullen från spisen. Jag sprang mot fönstret - öppnade upp det, kollade in i hallen och vardagsrummet. Det var näst intill lika rökfyllt där som i köket. Jag satte på alla fläktsystem jag äger, öppnade alla fönster jag kunde och lät det vädras ur.

När jag sedan kunde ge mig på ett nytt försök så gick matlagningen galant! Inga problem där inte. Jag skulle öppna min nyköpta burk av inlagda rödbetor och fick verkligen inte upp locket! Jag kämpade i år och dagar, tillslut satte jag en kniv i locket i hopp om att få upp den, men icke. Jag hade smått oljiga händer och burken slant ur handen på mig, rakt ner i golvet i en duns - och självklart gick locket upp i samma veva. Woho! Fullt med rödbetsspad på hela köksgolvet. Så just när man trodde att man inte kunde få mer otur så kom allt på en gång.


Men vi fick vår middag tillslut!

  
1. Ett dimmigt vardagsrum efter min olycka. (ska jag påpeka att det var 20 minuter efter mitt köksfail)
2. Ett nytt fall för CSI miami?
3. Vår efterlängtade middag!





Kevin tog över pusslet, suckade och sa " Mamma, du kan ju ingenting!"
Jag älskar verkligen min tjockis.