Kevin har en förmåga att inte ha så stor koll på det svenska språket och i vilken ordning man bör säga saker. Under flera kvällar i rad (i samband med att han ska gå och lägga sig) så har han sagt;
"Mamma, kom och ligg med mig!" Det blir ju en helt annan mening än vad Kevin är ute efter.
Jag rättar artigt med att fråga, "åh, ska jag lägga mig och vila brevid dig en stund?"
"Men ja! Kom och ligg med mig nu mamma!"

Jag bara väntar på den dagen när han säger,
"Ska vi hem och vila mamma? Så kan du få ligga med mig!" Eller vänta, nej - det väntar jag förresten inte på - för det har hänt in real life. Det var snudd på att jag ville flyga över Kevin och sätta händerna som stopp för att hela den meningen skulle ha hunnit komma ut. Men det gjorde den. Folk bakom i kön fnissade lite, kassörskan i affären tittade lite förundrande på mig och jag gick där ifrån helt röd i plåten.

Fan alltså, inte okej.