Jag borde planera för att gå till jobbet redan nu. Fixa kläder, packa saker till Kevin som jag ska gå med till mamma och pappa då han ska sova där inatt och föna mitt hår för att det bokstavligt talat rinner om mig för tillfället. Men så tittar jag på klockan, tre timmar kvar tills jag ska vara på jobbet, tre timmar är fasligt länge i min värld, tills det är tio minuter kvar tills bussen går. Panik, slänga ner saker i en kasse som man ska ha med sig till jobbet - glöm inte namnbrickan(!!!!), släng ner allt i vagnen, klä på sig jacka och skor snabbt som ögat... ta av sig jackan igen för att man inser att man fortfarande inte har annat på sig än underkläder. PANIK.

Andas. Åtta minuter kvar till bussen går - sminka sig samtidigt som man gör rockringsövningar och försöker få på sig jeansen och mascaran. Lite svart här och där utanför ögonfransarna, äsch, det täcker vi över med någon bruncréme som man köpt för två år sedan och ger utslag - men det ordnar sig för stunden vilket räknas. Sen är det tröjan som ska på, den trångaste man hittar, såklart. Den smetar ut sminket yttligare lite till och det blir bruna fläckar på den svarta trånga tröjan, men det gör ingenting det går bort med tiden... svettas man mycket så försvinner det troligtvis fortare också. Man har precis låst dörren efter att ha fått på sig jackan och inser att allt man skulle ha med sig fortfarande står kvar i vagnen som är på andra sidan dörren. Upp med nycklarna igen - dom är självklart längst ner i tygväskan - under alla böcker och almanackor som man av någon underlig anledning alltid bär med sig. Man slänger sig in i hallen, rycker tag i vagnen och låser. 

Två minuter kvar tills bussen går. Man kommer ner för alla trappor - ut genom dörren och ser att folk håller på att gå på den alldeles för tidigt anlända bussen. Man rusar, kommer på i sista sekund och andas ut. Folk stirrar snopet och undrar varför man ser ut som att ha blivit sminkad av en treåring....

Tror ni jag har varit med om det förr eller? 
Därför tänkte jag börja göra mig i ordning redan nu, så att det är klart till halv två, då jag ska sticka.



Min mamma kommer nu att kommentera om hur många gånger jag glömmer saker som ska hem till dem pg.a mitt beteende, vänta och se!