Jag och Kevin satt framför Tv;n och mös på vår filt som vi börjat göra om kvällarna nu! Det är så mycket mysigare att lägga sig på en filt än på sängen, dont ask me why. Hur som helst, Kevin började flamsa runt och hoppa, flaxa med armarna, och så kom han farandes i hög hastighet mot mig. Jag hoppade till och frågade vad han höll på med.

"Men mamma, akta dig! Jag tränar faktist här. Jag vill ju inte bli så tjock!"
Jag förklarade i fem minuter för Kevin vad ämnesomsättningen var, att han troligtvis inte behöver oroa sig för sin vikt på flera år om ens någonsin med hans pappas gener. Men man kunde lätt räkna ut att min pratstund med min son inte lönade sig. Han fortsatte hoppa runt med världens energi i hopp om att bli världens starkaste man under en natt.

Han lyckades i alla fall med en sak...
... med att ge mig ångest.
Min son är tre och mån om sin kropp (typ!), han rör sig konstant, HAR MAGRUTOR! Jag är 20 och äter allt jag kan få i mig, tränar mer än sällan (läs; aldrig) och sover helst på dagarna.


Gymkort nästa?