Kevin får ofta komplimanger för sina fina kläder som jag sätter på honom. Kläder som dagis anser är finkläder men som jag anser är kläder som han bör använda dagligen för att smutsa ner. För mig spelar det ingen roll om dom vita jeansen kommer hem svarta av lera, eller om den nya jackan har blivit lite utsliten redan första veckan. Ett barn bör inte ha finkläder som de inte kan springa omkring och smutsa ned utan att veta att man får skäll från föräldrarna. Detta fenomen uppfattar jag som att det händer allt för ofta. Men varför tar ni på ungarna finare kläder på ett ställe där man ska kunna låta barnen uppträda som apor i träd tillsammans med sina närmaste vänner?

Den enda gången jag ryter till åt Kevin när det handlar om kläder är när han med vetskap kissar på sig. Visst händer det olyckor när han somnat in utan blöja - och då är det mitt fel helt och hållet. Men när han vet att han inte har någon blöja på sig och inte heller säger till i tid så att jag kan ta fram pottan eller tända upp i badrummet - då kan jag bli smått frustrerad. Mest för att jag inte har någon tvättmaskin här hemma utan delar med ett trettiotal personer. Så att få tillgång till en tvättmaskin tar runt fyra dagar efter det att man bokat tid.

Därför använder jag finkläder på min son. Inte kläder som frack och finskor - utan mer ett par vita jeans istället för svarta eller blå. Dagis upplever det säkert som finkläder med tanke på att dom andra barnen använder mjukisbyxor (liksom Kevin gör den första veckan på dagis - tills han kissat ner alla). Han är trots allt bara tre, men snart börjar han i skolan och då är det inte lika roligt att stå där med nedkissade byxor med vänner runt omkring. I know, i've been there.

Det är därför OKEJ att ta på ungarna finare kläder i den mån att man låter dom leka av sig i dom, låter dom komma hem med lera på kläderna eller låter allt bli mer utslitet än vad det hade blivit om kläderna endast hade används i kalassyfte.