Min måndag ska jag spendera på följande sätt.
TVÄTTA, mellan 14-18. Hur sugigt är inte det på en skala från ett till tolvtusen? Jag hatar tvättstugan. Mest för att man måste släpa två IKEA kassar fyrtio meter, tappa lite kläder på vägen, gärna i en vattenpöl så att man blir tvungen att stanna och plocka upp de - försöka resa sig upp utan att tappa balansen och sedan gå vidare. En annan anledning till varför jag inte gillar tvättstugan är att den är placerad i en källare och att källarspindlarna är allt annat än skygga vid att vistas där nere. Hur många gånger har jag inte skrikigt - av panik när spindeln har kommit fram över golvet med sina sex för många ben och trott att den ska få leva till andra sidan väggen - glöm det!

Snabbt som attan tar jag tag i det första hårda material jag hittar (oftast en borste med MJUKA strån) - slår en gång, (skriker) slår två gånger (skriker lite högre från tanken av att jag har en spindel på den saken jag håller i), slår en sista gång och upptäcker spindeln i fyra olika delar. En del är kvar på golvet, tre sitter kvar på föremålet. Jag slänger föremålet ifrån mig, sätter igång tvätten och springer ut. Nästa gång jag kommer tillbaka in i tvättstugan så vet jag att jag har en spindel att ta hand om...

Förstår ni min ständiga ångest i tvättstugan?

Att tillägga så är det alltid mördarbelyst i tvättstugan, dörren till förrådet (som är en skitlång korridor) som alltid ska vara stängd är såklart öppen varje gång jag har tvättstugan - så att det ser ut som ett svart hål som leder till ingenstans - perfekt mörker för att någon modig ska kunna gömma sig där och skrämma skiten ur mig. Nej fy, tvättstugan går jag till allt för sällan - och detta är bara en bråkdel av varför jag väljer att så sällan vistas där inne.