Ikäll efter jobbet så stack jag hem till Elin där jag dricker mig redlös i sällskap med Alex och Emelie, eller nästan. Jag har blivit lite ordentlig på senaste tid och dricker inte alls lika mycket som i sommras. Dels för att det inte finns någon anledning till det, och dels för att jag har fått sånna grymt stora minnesluckor.

Min första riktiga minneslucka var i våras med klassen i barcelona. Vi hade varit ute ett gäng och partat i närheten av la rambla när vi för en gångs skull återvände till vårt hostel i tid. Väl inne genom dörrarna så satt alla tjejers snygging, Dawid i receptionen. En polsk, fnittrig tjugofemåring. Han bjöd oss tjejer på vodka, billig öl och något annat han trollat ihop. En rikgigt salig blandning och det tog inte många minuter förrän jag stod över receptionen, knappt på benen. Då kom min kompis Anna på den geniala idén att måla en snopp på min haka. Dawid hakade på idén och mitt konstverk i ansiktet var ett klart faktum.

Jag kom upp på våran våning, knappade in portkoden (hur jag nu lyckats med det vette fan) och gått in till tjejerna som var redo för sängen. Jag la mig i sängen och var medveten om hur allt snurrade, ruskigt mycket. Jag klarade inte av att ligga ner. Jag gick upp och tog mig ut ur vår korridor, tog hissen ner till bottenvåningen och satte mig i reseptionen igen. Där fick jag i mig mer öl (tydligen - Dawid har berättat om detta senare) och fick mer konst i ansiktet. Bland annat "Star Wars" och en vackert ritad sköldpadda i ansiktet. Hur jag kom upp på rummet där efter har jag ingen aning om.

Under natten kommer jag ihåg att jag vaknat för att gå på toa. Jag var fortfarande alldeles för berusad för att kunna stå på benen. Jag gick ned från övre delen av våningssängen utan problem. Stamplade ut i korridoren som ledde fram till toaletterna. Väl där satte jag mig ned, slumrade till en stund tills porten öppnades utanför. Resten av klasskompisarna hade kommit hem runt fyratiden på morgonen. Jag stamplar upp, med en toalettring inprintad på rumpan och kommer ut i hallen igen. Emelie står och asgarvar åt mig som verkligen anstränger mig för att komma tillbaka till rummet. Väl där inne så tas det några kort, klick klick, blixtrarna yr i rummet och jag fattade inte varför? Jag fick hjälp upp i sängen, någon som puttade på där bak när mina fötter var placerade på sängstegen. Jag somnade, vaknade och gick ned en våning till frukosten. Mina lärare började asgarva och frågade om jag hade sett mig i spegeln. Min konst i ansiktet blottades nu inte bara för Dawid och mina närmaste vänner, utan för en hel matsal med en massa backpackers.

Lyckat Denise, verkligen!