Idag öppnar vi dörrarna till vårat nya projekt, allt utom mode. Alexandra och Daniela har under flera månader nu i höst har suttit och knåpat med den här sidan. All jävla credd till er tjejer, vilket arbete ni har lagt ner. Jag har som en "medlem" i projektet bara studerat deras arbete över internet då dem arbetat med hemsidan med ett arbetsnamn i flera veckor nu. Man har hela tiden kunnat studerat allt dom har gjort och hur arbetet har gått framåt för dom!

Det här är som sagt vårat jätte hemliga projekt som vi har hyschat om i våra bloggar - och egentligen bara antytt att det har varit någonting på G. Ingen har egentligen vetat vad, ingen förutom vi fyra tjejer då. Emelie som bloggar från skolan i Ume, Alex som bloggar om livet från Haninge, Pytt som drar ner till Australien och lever livet där tillsammans med bloggen och Jag...


Vem är då jag...

Denise här. En ung, ensamstående mamma som strax innan sin sextonårsdag fick veta att hon var gravid. Jag har bloggat i drygt tre år med bloggar som motherandson.blogg.se, familyportrait.blogg.se och nu senast på ungdomar en kort stund innan detta projekt drog igång, då la jag bloggandet på hyllan och lät min fantasi ligga på vila. Idag jobbar jag extra på ett hotell i nynäs, jag är utbildad kock och servitris och jag älskar att skriva och lyssna på musik. Erik Hassle har tagit min uppmärksamhet kring musiken och "don't bring flowers after i'm dead" är en absolut favorit.

Lite historia;

Jag och Daniela lärde känna varandra för drygt sju år sedan nu. Sjukt fort tiden har gått... Vi umgicks då i ett ascoolt gäng i nynäshamn och gjorde stan osäker, eller något! Vi satt bland annat på pizzerian och käkade, sjöng massa sånger från disney, tältade, satt framför lägerelden vid nikstabadet och gick på bio för att kolla på björnbröder på ett hotell som Algerydh's mamma bossade över. 

Vid femtonårsåldern så splittrades vårt gäng och alla slutade umgås. Då passade jag på att bli tillsammans med min sons pappa, flytta ihop med honom efter en vecka i hans lägenhet i Ösmo och började smått planera inför framtiden. Efter cirka en månad så flyttade vi tillsammans ihop i en lägenhet bara femton meter från mina föräldrar. Jag skulle gå ut nionde klass, skulle ha min skolbal och skulle få mina betyg i ett vitt förslutet kuvert. Men bara två veckor innan skolavslutningen fick jag reda på att jag var gravid! Jag blev jätte lycklig, förbannat nervös och kunde absolut inte hålla hemligheten om min graviditet särskillt länge. När jag stod med mitt förslutna kuvert i handen så visste nog alla i skolan om att jag var gravid, inte för att min mage hade börjat puta - utan att jag inte kunde dölja min lycka.

Jag gick ut med ett kuvert i handen, rellativt bra betyg för att vara mig och jag hade gått ut nian, valt linje till gymnasiet och höll samtidigt på att puzzla med mitt liv så att dagarna skulle kunna gå ihop. Under sommaren fick jag reda på att jag blivit intagen till Hotell, Restaurangprogrammet på gymnasiet, och min lycka var nu absolut total. Jag kämpade mig igenom ett halvår i gymnasiet. Mot slutet var jag tjugokilo tyngre än vad jag normalt var - och jag valde att ta en paus i studierna från och med vårterminen i första ring. Mina lärare stöttade mig, mina vänner fanns där med en hjälpande hand, mina föräldrar fanns alltid till hands och min sambo och jag väntade på ett nytt mirakel som skulle dyka upp om drygt tre månader.

Tiden hemma var jobbigast - mellan att vara gravid och att inte ha sitt barn i närheten. Jag gick och städade, nötte trasan mot diskbänken och fann inte mycket roligt för att få min tid att gå. Alla kompisar gick i skolan och jag gick hemma - näst intill depprimerad. Men sen kom han, vårat mirakel som ett brev på posten. Tjugo kilo rasade av mig på knappt två månader - så många promenader man tog så var det ju inte så konstigt, och efter allt ammande. Kevin lärde sig snabbt att anpassa sig till världen, han lärde sig gå med stöd runt fyra månader (bevis till det finns på film), han satt upp själv vid sex, kröp strax där efter, och tog sina första steg med faster och kusin närvarande två dagar innan julafton.

För ett och ett halv år sedan så bröt vi upp, jag och Kevins pappa. Han flyttade ner till Halmsta och jag och Kevin bor fortfarande kvar i lilla nynäshamn (staden som egentligen är omöjlig att lämna). Jag är nöjd med mitt liv - trots att jag är alldeles för rädd för att låta någon komma in i mitt liv, annat än vänner. Strax efter mitt avbrott med Kevins pappa så träffade jag Alexandra. Hon var i USA, landet far away - you know? Vi hade asmysiga stunder framför datorn när hon vistades där borta. Det var nästan som vi blev vänner bara där, över den virituella världen. Jag hade ju som sagt aldrig träffat henne i verkliga livet, om vi inte hade sprungit förbi varandra på stan såklart...?! När hon kom hem till sverige igen så haffade jag henne nästan direkt. Jag sa att vi var tvugna att gå och äta pizza och umgås lite. Efter mycket om och men så kom hon - världens gladaste och trevligaste tjej. Vi käkade pizza och påbörjade våran livslånga vänskap.

Vi gick hem till hennes föräldrar och först då insåg jag att jag hade umgåtts med hennes syrra för X antal år sedan. Så se hur konstigt det kan bli, först Daniela och sen Alexandra.

På min nittonårsdag kom Alexandra över med en hallontårta som hon bakat. Vi hade då kännt varandra i en vecka. Senare på kvällen mötte jag upp Alexandra och Emelie hemma hos Alex föräldrar, vi sminkade oss och drog vidare till en bekant några kilometer längre bort...

Sedan den dagen Alexandra kommit hem från USA har hon haft en jätte stor plats i både mitt och Kevins liv. Ett tag så kallade vi henne för Pappa Alex, för att hon alltid fanns där för Kevin och mig. "Ring om det är något, Ring om något händer OKEJ? Gå över till Farmor och Farfar, dom är alltid vakna." Man fick inte bara Alexandra som vän utan en himla massa familj till henne också - och man känner sig alltid välkommen no matter what. 

Under det följande året så kämpade jag på med skolan - egen lägenhet och Kevin, dagis och allt som tillhör. Jag tog studenten, en himla lycklig och stor dag för min del, tre jävla år av skolan var avklarade. Jag fick helt okej betyg, en resa till Spanien, Barcelona med klassen och tre skitfina år med världens bästa lärare. 

Och här är vi nu. Alla samlade på en sida som handlar om allt utom mode. Enjoy!

Idag är Kevin snart fyra år gammal, är grymt smart och lägger puzzel med bitar på 75-100 bitar (som vanligtvis en 6-8 åring klarar). Klart att man är stolt över att vara mamma, jag menar - vem skulle inte vara det?


TACK IGEN DANIELA FÖR ALLT ARBETE!
ALEXANDRA FÖR DIN IDÉ OCH EMELIE FÖR ATT DU ÄR SÅ COOOOOOL.