Idag åkte jag och lämnade Kevin på dagis för första gången på jätte många dagar. Han var liksom jag föreställt mig, mycket tröttare och blekare än vanligt, men vi tog oss iväg i alla fall. Och minuten vi satte foten inne på dagis så släppte han greppet om min hand och började leka med hans bästa kompis som han inte träffat på jätte många dagar. Skönt att dom har varandra säger jag bara!

Jag förklarade även situationen för fröknarna och sa att han kunde vara trött och hängig men att dom skulle ha vetskap i varför han var det. Dom sa att det troligtvis inte skulle vara några problem med tanke på att han är så snäll i vanliga fall.

Jag drog mig hemåt strax efter och skumpade på bussen hela vägen hem. När jag väl kommit hem så bestämde jag mig för att äta lunch med honom i älvsjö idag. Sagt och gjort, jag drog in så att jag var i älvsjö till halv tolv och väntade i en halvtimma på att hans lunch skulle börja. Under tiden så satt jag och spekulerade i hur folk uppträdde. Man kunde se ganska mycket från den vy jag satt i, haha, och jag  hade som sagt inte så mycket annat för mig än att glo med tanke på att min mobil var minuter från att ladda ur.

Två minuter över tolv var han på plats och vi drog till ett thaihak bara någon minut från tågstationen inne på ett industriområde. En jävligt fin restaurang måste jag säga och för strax över sjuttio kronor fick vi äta hur mycket vi ville. Ehm, oftast blir det inte så mycket man vill, utan man blir mätt bara på en halv tallrik. Men som sagt, vi satt där i närmare en timma och snackade och diskuterade. Riktigt mys.

Sen drog jag hem - kände mig stressad som vanligt och sprang sista biten till dagis för att hinna med trebussen hem. Och Kevin hade det såklart fungerat jätte bra för. Och i morgon har vi det efterlängtade utvecklingssamtalet på dagis som vi har längtat efter, både jag och fröken. Men som sagt, sjukdomarna har kommit mellan och i första hand. Men nu så blir det äntligen av i morgon bitti!