Det jag sa om att min son skulle sjunga och att man skulle vara så stolt... glöm det! Eller fan, det där låter fel, klart jag var stolt. Men min son stod bara där med scenskräck och tittade skräckslaget på alla föräldrar som tittade på. Alla andra i luciatåget sjöng. Alla förutom Kevin, såklart. Han fångade min blick efter halva luciafirandet och jag märkte hur blyg han blev. Han drog lite på smilbanden men försökte fokusera blicken på något annat. "Inte min mamma, mamma gå, vad fa-an gör du här?!" typ. Jag började småfnittra men höll mig lugn med tanke på att jag spelade in alla sånger på min asbraiga kamera. Kevins bästa kompis var den största tomten med tomtesäcken, och Kevin var en nisse som var placerad strax brevid, det lös i ögonen på dom fastän dom var så nervösa, det lös i mina ögon också, fast av en helt annan orsak - som sagt; Man fick bita sig i läppen för att inte bryta ihop och börja böla.

Efter luciafirandet så sprang Kevin fram till mig och viskade i mitt öra;
- Visst var jag bra mamma? Kan jag få fika nu?
Jag nickade och suckade; du gjorde detta bara för fikat va, eller hur!
Jag fick ett fniss tillbaka som svar.

Jag sa; Okej Kevin, du får fika om jag får ta en tomtebild av dig nu när du är så fint klädd,
han suckade och sa; Men mamma, okejrå.

Och här är resultatet av en road tomtenisse.




Kevin ser måttligt road ut. Doh!

Och nej, jag har inte redigerat bilden. . .
eller? (jag visar mina snygga skills på PAINT)
Och detta är inte för att förlöjliga alla andras barn, utan för att skydda dom, så nu är det sagt.
- Och om det skulle vara några av era barn, så har jag säkert några fina bilder på dom som ni kan få om ni bara säger till, tjingeling.