Ikväll när jag försökte natta Kevin skedde följande:
Ett:
Vi lägger oss i hans minimala våningssäng (på nederplan) och jag ber honom vända sig om - och syftet med det hela är att invänta John Blund.
Två:
Någon granne är totalt emot att jag ska natta Kevin och sätter borren i väggen, dock ett ganska dovt ljud men Kevin reagerar såklart på detta och frågar; - Mamma vad är det som låter?
Jag ser dock ingenting direkt jätte störande i ljudet utan ser det som en möjlighet i att få bort TV:ns höga volym i vardagsrummet utan att behöva resa mig upp och gå ut för att sänka den.
Tre:
När borren tystnat så kommer nästa irritationsmoment upp. Utanför är det ungdomar (alternativt någon jävligt omogen trettioåring) som fått för sig att slira utanför vårat fönster (okej, en liten bit bort) - och han kör runt och runt och runt i snön tills det bara är slask kvar och han väljer att köra vidare. Fine, nu jävlar så ska ungen få ro och somna, tänker jag när...
Fyra:
Traktorhelvetet kommer och plogar vägen utanför. Mitt humör lutar mer åt "trumma-med-fingrarna-på-underläppen-samtidigt-som-man-ställer-sig-som-en-psyksjuk-framför-fönstret-och-ber-till-gudarna-att-ljuden-ska-sluta". Men den där traktorjäveln går fram och tillbaka, minst tre gånger innan den försvinner ur min åsyn.

Först efter tjugo minuter fick min son chansen att somna. Nu sover han (förhoppningsvis) som ett lamm, och jag är nog inte långt efter honom idag. I morgon blir det upp tidigt för att dra iväg till dagis - så lika bra att vara pigg och allert, right?