I natt har det varit asjobbigt. Mest för att jag fick veta att i svalt och piggt tillstånd så har Kevin 39 graders feber. Nu när han ligger helt däckad i sängen och har gjort sedan vi kom hem från akuten igår så vill jag inte ens veta vad temperaturen ligger på. Det är femte dagen idag för min rackare med feber.

Han har spasmer i armar och ben när han är vaken vilket skrämmer mig smått.
Han kan inte gå normalt utan går som en påverkad gubbe som har varit A-lagare i trettio år.
Han har inte lekt på över ett dygn vilket absolut inte är likt Kevin.
Han somnar när han ska äta glass (så nu har jag glass i hela sängen typ)

Så fan om vi inte får hjälp.

Jag ska dra med Anna in till Haninge och se om dom säger samma sak om Kevin där som i nynäs. Förhoppningsvis så får vi någonting mot febern som gör att han piggnar till, med tanke på att han inte tål suppar, eller vill ta sin medicin oralt så är det ju ganska svårt...

Jag är helt utmattad idag. Har gråtit om vart annat, mest för att jag knappt sovit en blund på hela natten, och mest för att i vaket tillstånd så gråter Kevin konstant vilket tär på mitt psyke - samtidigt som jag har suttit i telefonen med vårdguiden och fått råd om hur jag ska gå tillväga för att få tillbaka mitt friska barn. Även dom ansåg att jag skulle dra mig inåt en vårdcentral igen och försöka få svar på vad det är för fel. Jobbigast är att leva i ovetskapen om vad som kan vara fel - som han (den snälla mannen) sa i telefonen.

Idag skulle vi ha varit på inspelning på tv3 igen. Jag har inte ringt återbud eller någonting - fast jag kanske borde ha gjort det. Jag har knappt några pengar kvar på mobilen - så det känns rellativt omöjligt för min del - och det känns bäst att spara det lilla korvöre på mobilen som man har kvar.

Snart ska jag göra Kevin redo för att dra till handen. Jag ska göra mig själv levande också - försöka få bort mina svarta ringar under ögonen.

TACK ANNA FÖR ATT DU FÖLJER MED OSS IN TILL HANDEN.