Era åsikter gäller.
Många tycks ha åsikter kring hur gammal man bör vara innan man skaffar barn.
Jag får näst intill en kommentar i veckan om någon som anser att jag gjort fel som har skaffat mig Kevin i ung ålder. Fine. Jag har inte pluggat vidare efter min gymasieutbildning. Men hur många i regel gör det? En på tio? Jag hade med stor sannorlikhet varit till den där nio resterande som inte pluggade vidare om jag inte haft Kevin så vad är skillnaden?
Jag har utbildning. Jag har jobb. Jag har lägenhet. Jag har kärlek att ge. Han får trygghet. Han får någon som infromerar honom om rätt och fel. Han får någon som lär honom saker. Han blir aktiverad och har regler.
Så hur gammal bör man vara enligt er? Ärligt nu!
Alla kommentarer kommer nämligen att godkännas i detta inlägg. Så bring it...
Tjugofem? Tjugonio? Trettiosex? Fyrtioett?
Alltså jag kan tänka att jag inte skulle vilja vara för gammal heller. Men som sagt. Sätt en rimlig gräns, åldersmässigt och ge mig några vettiga åsikter kring varför man bör vara en viss ålder också!
Nu ska jag skriva av mig som tillgänglig på jobbet i morgon samt hoppa i säng. Vi hörs i morgon.
Tjing.
Men du betalar ju inte allt själv lilla gumman, du hade aldrig klarat dig med dina få timmar som matkärring. Att leva på bidrag och andra människor är inte något possitivt. Man ska skaffa barn när man kan försörja sig själv ekonomiskt, när man kan ta hand om sig själv helt enkelt. Sen spelar ålder ingen större roll. Men att få se bilder på när ens morsa suger av en plastdocka känns ju helt absurbt (nej jag tror inte att du sitter och visar han sånna bilder, men en dag kommer han själv att se dom), det bland annat visar att du verkligen inte är mogen för att ha en son på fyra år, eller barn överhuvudtaget.
16-45. Beror på vad man värderar här i livet. MEn man bör verkligen tänka sig för om man är ung!